Léonora Miano fortsätter undersöka afropéernas* livsvillkor

Efter Nattens inre och Konturer av den dag som nalkas kommer Sorgsna själar, ännu en stark roman av Léonora Miano om människors vilsenhet och problem i spåren av kolonialismen. Vi får en inblick i de papperslösas verklighet i Paris och i livet i Mboasu, där kvinnorna utgör samhällets ryggrad, och där väckelsekyrkorna frodas och rånmord hör till vardagen.

Sorgsna själar
”För första gången i sitt liv skrattade Snow åt något annat än andras olycka.”

Boken handlar om sorgen i att vara berövad sina rötter och sitt sammanhang, om strävan efter ett meningsfullt liv, om övergivna barn och hur de i sin tur vidarebefordrar sin smärta till nästa generation, men också om möjligheten att faktiskt ta makten över sitt öde och göra det bästa av det man har.

”Léonora Miano är musikalisk och tycker om episka skildringar. Hon har inte sagt sitt sista ord om ’afropéerna’, som ser sig som icke-européer förvisade till Europa. Inte heller har hon uttömt betydelsen av ordspråket ’Ett barn blir alltid likt den förälder som förnekar det’.”
L’EXPRESS

Boken finns i handeln och första recensionsdag infaller på själva Världsbokdagen, den
23 april 2013
.

*afropé och afropeisk är begrepp som författaren ofta återkommer till och bl.a. definierar så här: ”Termen « afropeisk » försöker beskriva personer av subsaharisk eller karibisk härkomst och europeisk kultur: individer som visserligen äter friterad plantain (matbanan/Ö.a.) men vars särdrag inte skiljer speciellt mycket från dem man finner i de Franska regionerna.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>